Månadsrapport juli 2018

Under juli har frihetskvoten tagit ett rejält kliv nedåt pga nytt personbästa i månadsutgifter. På passiva intäktssidan finns totalt 9964 kr i form av utdelningar från mestadels fastighetsbolag som Hemfosa, Klövern och Sagax, samt fonderna Global X Us Preferred ETF, Vanguard S&P 500 ETF och Schwab US Dividend Equity ETF.

Månadens transaktioner

• Köpt 25 st NVIDIA á 241,20 USD (effekt på årlig utdelning +0 kr)
• Köpt (korg av) kryptovalutor för €100 (effekt på årlig utdelning +0 kr)

Passade på att köpa amerikanskt när Avanza bjöd på courtaget.

Månadssparandet var 60 000 kr. Utgifterna landade på 160 498 kr, vilket såvitt jag kommer ihåg är min högsta månadsutgift någonsin.

I utgifterna ingår ett bilköp för 140 000 kr. Även rensat för den jämförelsestörande posten är utgifterna en bra bit över snittet denna månad. Det kostar helt enkelt mer att ha semester än att jobba! Kan vara värt att komma ihåg inför klivet över till frihet, eftersom ett sådant liv sannolikt innehåller fler inslag av semesterliknande aktiviteter än arbete. Krösus Sork har skrivit ett inlägg på temat att det är enkelt att vara fri om man ställer noll krav på sin tillvaro, men jag siktar ju på att kunna fortsätta göra allt som jag kan göra nu medan jag fortfarande drar in pengar.

Nämnde förra månaden att det kändes ineffektivt att inte utnyttja den uppbyggda marginalen som fanns i frihetskvoten. När frihetskvoten är över 100 % finns outnyttjad kapacitet att använda till roliga saker. Daniel föreslog flygplan eller båt, men jag nöjde mig blygsamt nog med en ny kärra. Fordon är bra för en som gillar att ta sig framåt.

Betalade förstås kontant för bilen för att undvika onödiga konsumtionsclownutgifter som ränta, aviavgifter, uppläggningsavgift etc. Sett till totala kostnaden är det billigare, men det medför samtidigt att frihetskvoten för rullande 12 månader nu har halkat en bra bit under 100 %. Betyder det att utdelningarna inte längre försörjer mig? Ja, om man kräver att alla utgifter ska täckas av enbart årets utdelningar så räcker det ju inte. Det ironiska är att om jag hade tagit bilen på avbetalning så hade det blivit en naturlig periodisering av kostnaden som hade haft minimal påverkan på frihetskvoten, men jag ville förstås inte ta ett billån.

Vad är egentligen en lagom lång mätperiod? Tidigare mätte jag frihetskvoten per månad. Insåg snabbt att det inte gav någon insikt överhuvudtaget, eftersom utdelningarna är så ojämnt fördelade över året. Bytte istället till att mäta per rullande 12 månader, vilket ledde till en klart mer rättvisande bild. Men nu när det gäller stora sällanköp, så blir det missvisande ändå. Det är antagligen för mycket begärt att den typen av kostnader ska täckas av enbart ett års utdelningar. Det är ju inte så att jag köper en ny bil varje år. Kostnaden bör istället periodiseras över flera år. Det räcker också att förlänga mätperioden till rullande 36 månader för att jag ska vara på det torra igen, inklusive bilköpet (frihetskvot rullande 36 månader just nu: 108,6%).

Samtidigt är 36 månader en sådan lång period att det kan vara svårt att upptäcka förändrat beteende som leder i fel riktning. Även omvänt; det tar tid för positiva ändringar att få genomslag i frihetskvoten. Har man å andra sidan för kort period så går det snabbt att städa bort gamla synder och övertrasseringar. Fortsätter jag att titta på ett års jämförelseperiod så kommer ju det här hacket i kurvan att vara borta inom ett år. Men i verkligheten, alltså bortanför månadsvisa bloggrapporter, måste ju pengarna faktiskt finnas där så det finns en viss risk att man lurar sig själv med för kort mätperiod.

Många tycker kanske att frihetskvoten har högst akademisk betydelse och att det är onödigt att lägga för stor vikt vid den. Så är det inte för mig. Frihetskvoten är mätetalet som avgör om jag ska våga ta klivet att sluta jobba eller inte, så det är viktigt för mig.

När jag hade långt kvar till målet verkade det så enkelt att bara sluta jobba, men nu när det verkligen kommer till kritan vill jag veta om pengarna räcker eller inte. Visst, funkar det inte så kan man alltid anpassa utgifterna eller gå tillbaka och jobba en tid. Det är ju vad alla säger. Men jag vill inte anpassa utgifterna eftersom hela poängen är att hitta en uthållig nivå som inte känns som att man försakar något. Och teknikutvecklingen rör sig så snabbt att man märker det redan på folk som varit föräldralediga och pratar om gammal skit som var populärt för ett år sedan. Skulle jag återvända efter 5 år så skulle det vara som att börja om från början som junior utvecklare.

Det vette fan om jag har lust med, så då kör jag hellre lite extra nu. Får dock erkänna att motivationen att sätta igång och jobba nu på hösten knappast kunde vara lägre! Någon som känner igen sig?

-- Max