Idag var det bra fart utför på börsen!
I januari förra året sedan skrev jag att ett volatilt bolag som NVIDIA inte ska vara det största innehavet i portföljen, när jag nu inför omställningen till arbetsfri istället värderar stabilitet och trygghet framför potential avkastning. Så har det förstås inte blivit! Nu ett år senare har NVIDIA ännu större vikt i portföljen, och inte för att jag köpt mer, utan jag har tvärtom sålt för flera hundra tusen under året.
Har även kapat rejält bland övriga aktieinnehav. Köper inga aktier direkt överhuvudtaget längre, utan tanken är att skifta över till billiga, utdelande fonder istället, vilket jag sysslat med under 2024.
Portföljvärdet var knappt 22,9 MSEK (netto) vid utgången av 2024 och utvecklingen landade på 29,73%. Det är makalöst bra och det känns onödigt att utmana turen ytterligare. Det skulle helt enkelt vara OK att stanna här, ge upp möjlig potentiell kurstillväxt och ställa om merparten av portföljen till stabil utdelning istället.
Av en slump så är marknadsvärdet även efter dagens ras också just 22,9 MSEK. Låt säga att det går att få 7% utdelning i en trygg fond. Det skulle innebära ca 133 000 kr/mån före skatt. Det är inte så dumt. Javisst, det räcker inte till några galna excesser. Har en bekant som flyttat till Dubai och där inser jag att man inte kommer särskilt långt med denna inkomst, men hos oss är det ändå en inkomst nästan fyra gånger medianinkomsten, så om man skippar galna och nöjer sig med bara lite smått tossiga Svensson-excesser så räcker det långt.
Som en del i att förbereda för att sluta jobba har jag stärkt balansräkningen genom att fortsätta amortera på bolånet. Det har inneburit stora uttag från portföljen under året, men nu är räntan på bolånet nere under 300 kr/mån. Klart hanterbart!
Ett tag under året trodde jag till och med att jag gjort så stora uttag att jag passerat insättningarna på Avanza. Så var det inte! Precis som jag skrev i inlägget så måste man se upp för Avanzas ologiska och osymmetriska kategorisering av insättning och uttag gällande kreditkonton. Det har jag noggrant justerat för under de senaste åren, men när jag sökte längre tillbaka i mina transaktioner i Actual Budget (fantastiskt bra, gratis, open source) fanns mycket riktigt ett par uttag som i själva verket gällde interna överföringar. Attans! När jag tagit bort dem så återstår fortfarande dryga 800 000 kr tills uttagen blir större än insättningarna och milstolpen var alltså inte nådd.
Ett mål som har nåtts är i alla fall att snitta över 50 000 kr/mån i utdelning. Under 2024 har totalt 686 537 kr tagits emot i form av utdelningar.
I diagrammet kan man nästa ana att 2023 var oväntat trögt när det gällde utdelningstillväxt och att 2024 har fortsatt på den inslagna exponentiella utvecklingen från tidigare år. Något dopat av skiftet till utdelande fonder visserligen, men samtidigt också viss friktion av pengar som gått till att betala av skulder och inte längre jobbar i portföljen.
På tal om krediter så damp häromdagen ner ett brev från Shell Mastercard där de säger upp kortet och lägger ner sin kortverksamhet nära nog omedelbart. Nemas, bara att skaffa ett annat kort, eller hur?
Men vid ansökan om det nya kortet blir jag påmind om ett bekymmer som kommer infinna sig när man väl klivit av jobbet. Allra första frågan i ansökan är hur mycket man har i lön. Lön, bara lön, inget annat - speciellt inte kapitalinkomster. Nu har jag tre kreditkort, men förr eller senare kommer de att sägas upp också, av någon anledning. Vad sjutton ska man göra då, när man inte kan få ett kreditkort för att man inte har någon lön?
Frihetskvoten på rullande tolv månader har jobbat upp sig till 177,9%.
Samtliga utgifter täcks alltså av utdelningar med hyfsat god marginal.
Under 2025 fortsätter jag betala av krediter. Bland annat skattekrediter eftersom detta blir året när jag lägger ner min enskilda firma. I stort sett alla som kör enskild firma använder periodiseringsfonder för att rulla en del av inkomsten framåt 6 år i taget, för att jämna ut inkomster mellan åren. I och med att inkomsten skjuts upp så behöver man heller inte betala skatt för det. Man kommer förstås aldrig undan skatten, men man kan alltså vänta flera år och låta pengarna förränta sig under tiden istället.
Det som är viktigt att veta för den som har enskild firma och tänker sig att avsluta är dock att så fort det inte längre finns någon verksamhet i firman så måste alla periodiseringsfonder lösas upp omedelbart och tas upp för beskattning. Då finns ingen väntetid längre. Det kan bli en rejäl skattesmäll, särskilt som en stor del av den deklarationsmässiga inkomsten sannolikt kommer hamna långt över gränsen för statlig skatt eftersom det handlar om flera års uppskjuten inkomst som ska tas upp på en gång. Det leder till att man dessutom får betala högre marginalskatt än man annars hade gjort och på ett mycket högre belopp. Statliga skatten är ju som smärtsamt bekant 20%, så där bränns mycket pengar bort helt i onödan.
Därför gäller det att lösa upp sina periodiseringsfonder i lagom takt i god tid så att man hinner ta upp och deklarera hela den uppskjuta inkomsten under gränsen för statlig skatt innan man avvecklar firman. Det har jag gjort i flera år och nu i år lägger jag undan det allra sista.
Vid deklarationen 2026 får jag därmed kryssa i rutan "Verksamheten har upphört". Det ska bli så skönt!
Aktiebolaget finns kvar tills vidare, men överlämning och nedtrappning är på gång, så det händer saker där också.
-- Max
