Som Paolo Roberto (nästan) säger, antingen hittar man på en dålig ursäkt eller så sparar man. Ni vet hur det brukar låta om man skulle råka nämna att man sparar undan en slant. Ursäkterna börjar hagla. "Det är bara för att du inte unnar dig
x", där
x kan vara vad som helst; ståndsmässigt boende, fina bilar, elektronik, kläder, mat, resor osv. Det finns ju alltid något man inte har, så kritikern kan alltid hitta en ursäkt för att inte spara själv. Man tänker uppenbarligen "Ha, hans mobil är från
förra året! Det måste vara därför han kan spara, men det skulle aldrig funka för mig" och fortsätter lugnt och tryggt med sitt konsumtionsclowneri.
För att visa kritikerna att de har fel så stack jag iväg på en utlandsresa i augusti.
Färden gick till ett hotell i Turkiet. Allt som allt var det ett fint ställe och en bra resa, men jag stördes av alla sätt att försöka mjölka ut extra pengar. Maten som ingick i halvpensionen var faktiskt riktigt bra, men inte ens vatten ingick och hotellrestaurangen satte dryckespriserna därefter. På semester får man väl släppa lite på sparsamheten och vi drack ändå vad vi ville, inklusive drinkar.
I hemlighet kände jag dock stor gemenskap med familjen vid bordet bredvid som kväll efter kväll beställde in en stor flaska vatten att dela på till buffématen. Men när en i mitt sällskap beställde in ytterligare en svindyr cola precis när vi ska resa oss för att lämna bordet, så kunde jag inte låta bli att påminna om den välfyllda kylen 20 meter bort i lägenheten. Det föll inte i god jord!
Det slog mig hur mycket min attityd har ändrats de senaste åren och hur mycket min attityd skiljer sig från vanliga personer. Sist jag åkte iväg med en ur detta sällskap var för några år sedan. Då betalade jag för allting för oss båda; flyg, hotell, mat, dryck osv (förutom hennes cigg, då jag vägrar betala för någon annans beroende och alldeles särskilt om hon säger att hon vill sluta). Då upplevdes jag antagligen så generös som någon kan vara som hunnit jobba ett par år, men fortfarande kommer ihåg hur det var att leva som student. Det känns som att pengarna aldrig kommer ta slut. På den här senaste resan får nog jag erkänna att jag vägde över för mycket åt det sparsamma hållet. Det krävs tydligen lite insvängningstid innan man hamnar rätt och speciellt när man har delad reskassa med sådana som "inte vill tänka på pengar på semestern" (och absolut inte hemma heller för den delen).
Resan betalades i juli, som också råkar vara en månad där många kvartalsfakturor kommer. Det, tillsammans med en del inköp inför resan som minneskort och Chromecast, gjorde att utgifterna drog iväg till svindlande
19 357 kr. Lyckligtvis råkade det vara så att kvartalsutdelningarna från flera fastighetspreffar samt Vanguards fonder också betalades ut i juli, vilket summerades till
14 344 kr. Frihetskvoten för månaden når därmed inte 100 %, men jag kan i alla fall säga att hela resan betalades av utdelningar. Tack för det Max för fem år sedan, som började spara i utdelningsaktier!
Såg även att med sju månader avverkade så är utdelningsrekordet från förra året slaget. Vore fint att nå över 170 000 i år!
Månadens inköp:
- Vanguard VGK för 36 212 kr (effekt på årlig utdelning: +1150 kr)
-- Max