Så i förrgår gick min ljudprojektor sönder. Den bara tystnade helt plötsligt och var tvärdöd. Ingen reaktion alls när jag försökte slå på den igen. Alla kan säkert känna igen sig i att man blir lite lätt nedstämd när ens elektronik går sönder. Men sen börjar man tänka att det är lite skönt ändå. Bättre ursäkt att köpa nytt får man ju aldrig. Den gamla är ju faktiskt trasig! Och vem kan leva utan surroundljud? Vad är vi, djur?
Men ok, jag måste ju i alla fall bekräfta att den gamla är trasig. Den är stendöd - måste vara säkringen eller hur? Det kanske ändå går att få liv i den och det vore väldigt bekvämt att slippa böket med att skaffa ny och borra och skruva upp på väggen. Får ner pjäsen och börjar skruva isär. Den är byggd som en stridsvagn. Till slut når jag innandömet och ser till min stora besvikelse att säkringen är hel. Det måste vara något värre fel.
Det blir till att köpa en ny. Börjar kolla vad det kostar. Min gamla modell säljs inte längre och ersättaren kostar över 12 000(!). Tidigare hade jag kanske inte höjt på ögonbrynen, men nu är ju detta året när jag vill se om jag klarar mig på endast utdelningar. Så hur hade jag gjort om jag verkligen bara haft utdelningarna att leva på?
Det blir till att lägga ner lite jobb. Vad säger man när konsumtionsclowndjävulen kallar? Not today.
Hittade kondensatorn jag behövde på Electrokit som levererade den direkt i brevlådan på 24 timmar. Köpte några extra för säkerhets skull så kostnaden med frakt hamnade på drygt 50 kr. Lite lödande och skruvande senare hör jag återigen det ljuvliga klickljudet när apparaten startar.
För att fira den här stora besparingsvinsten så slängde jag ett par gamla kalsonger som var på väg att övergå i molekylärt tillstånd.
-- Max
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar